Nyår....

Säger bara Gott Nytt År och hoppas att 2012 blir ett bättre år med allt vad det gäller. En sak vet jag i alla fall....
;)

Con Air

Con Air på tvn ikväll...say no more...

Redneck..?

http://open.spotify.com/track/1aDHIa38k2VESuguHE7y6B

Bästa låt på länge....

Lilla mamma

Ja, vem är väl som mamma?
Ingen...
Jag vet, för min mamma har kommit att bli stommen i mitt liv just nu. I en svår tid med alltför mycket oro omkring mej, så har hon stått för tryggheten.
Hon har ringt var och varannan dag, kollat mej så jag äter & sover ordentligt, stuckit till mej pengar när hon vetat att jag har haft det knapert. Hon har lyssnat, uppmuntrat och gett mej råd.
De flesta har jag nog lyssnat till, men huvudsaken har varit att hon funnits där, hon har vetat hur saker och ting ligger till.
Utan mamma hade jag varken klarat mej psykiskt eller fysiskt. Jag blir ledsen när jag skriver detta, mest för att jag har hamnat i en sits där jag inte kan klara mej riktigt själv.
Man är ju vuxen och ska kunna ta hand om sej själv, men när väggen kommer emot med rasande fart ( för det är vad det handlat om, utbrändhet) då är det så skönt att någon i närheten kliver in och tar hand om en.....
Mammas sambo sa något så rörande, det träffade mej rakt i hjärtat när mamma talade om det... " Jag tycker synd om X, hon är inte glad...Jag ser det i hennes ögon " Han hade verkligen sett, det jag hade försökt dölja för så många med min glada mask.
Sånt fastnar i hjärtat.

Med dessa ord vill jag säga att jag är så tacksam för en handfull människor i mitt liv, med mamma i spetsen. Jag hade gått under annars.

Fyra ensamna syskon.....

En liten trevlig och rolig historia, som dessutom är alldeles sann, ska jag dela med mej nu.
Jag berättar den inte för mitt eget ego's skull, utan för att den är så bra.

I vårt hyreshus bor en annan mamma och hon i sin tur hade talat med sin granne, en dam i 60-70 års åldern.
Denna dam, inte förvirrad på något sätt, det vill jag starkt poängtera, var lite förundrad och orolig...
- Har du sett att det flyttat in fyra ungdomar i lägenheten längst upp, sa damen.
- Nää...svarade grannen, som jag är bekant med.
- Jodå, fortsatte den äldre damen......" Jag tror de är syskon allihopa, och de bor där alldeles ensamna... att de klarar sej...!"
Nu kunde ju inte den yngre kvinnan annat än att dra lite på mungiporna, detta var ju för dråpligt, tyckte hon.
Hon förklarade för den äldre damen att "ungdomarna" egentligen var en mamma och hennes tre barn, inte ensamna syskon som tog hand om varandra.......
Ja, det var alltså mej & mina barn som damen mött i trapphuset och misstagit för fyra ungdomar.
Ja, så kan det gå, när barnen blir äldre och växer om sin mamma...

Längtar

Så måste det vara

En dag i taget

En dag bra, nästa dålig.....gäller att ha tålamod, låta livet läka, långsamt....sakta, ska jag komma tillbaka; stärkt av allt detta.
Ibland får jag känslan av att vara i en mardrömm, att livet saknar botten och jag bara faller.
Jag lever i ett tomrum, det ekar runt mej....vem är jag? Har jag totalt tappat bort min identitet?

En dag ska jag se tillbaka på denna tid och då ska jag vara stolt över mej själv; att jag verkligen rodde det i land.

Mellandags-tråk...

Blir en sväng till Bibblan idag, barnen vill låna böcker och filmer. Mamma har varit barnvakt på förmiddagen när jag var på seminarium, vet inte vad jag skulle göra utan henne....
I eftermiddag blir det mys vid teven: SOS sällskapsresan :)

Morgon, annandag jul....

Kaffet står på, det bubblar från bryggaren.
Idag blir det kalas hos min syster, hennes dotter fyllde igår...

Kärlek....

Mina tre barn är åter samlade hos mej denna blåsiga Juldagskväll... sju dagar får jag rå om dem, innan de två yngsta far iväg igen.

Hatar julen.......

I år ligger det inget rosa skimmer över julaftonsmorgonen, inget risgrynsgrötsdoftande frukostbord att sitta vid länge, länge...
Inget letande i Julstrumporna eller glädjetjut över julaftonens första julklapp.
Inga barnaögon som tindrar, ingen Kalle Anka på teven kl tre och mys i soffan med barnen tätt intill....
Nej, i år blir det en dyster promenad till griftegården, ensam. Pappa ska ha sitt julljus och den lilla Tomten brevid. Lika ensamna är vi båda.
Jag vet att detta är mitt val, men jag skilde mej aldrig från barnen.
Endå blir denna första julen en "ungkarlsjul" med för mycket glögg, för mycket självömkan och för lite kärlek.

Och jag kan inte va ensam, var finns ni andra ensamna föräldrar som inte griljerar skinka, utan bara längtar er fördärvade efter era barn??

Orka

Kommer inte orka med den här julen asså.....jobbigt.

Meatballs....

Fan vilka goa köttbullar jag gör!

Dear Santa.....

...kom till mej med kärlek, het & varm, ärlig och galen!
Låt mej känna en annan människas totala hängivenhet, känna att någon saknar mej 24 timmar om dygnet.
Ge mej förälskelse i julklapp, total trohet och explosiv galenhet....
Behöver ju inte kosta nåt, bara en liten knuff i rätt riktning?
För....all I want for Christmas....is You <3

Appråpå Julen

Säger som Grinchen...Hatar Julen i år........

Vintermorgon.....

Födelsedag!

Kan ju inte påstå att det är roligt längre...men...Grattis Mia från mej själv <3

Om Kärlek....

Ska man vara ärlig då kanske....? Främst mot sej själv kanske.
Jag anser inte att jag kräver mycket.
Någon som älskar mej, och som vågar tala om det. Men jag nöjer mej med i början att bara veta att jag är omtyckt, och att personen i fråga är nyfiken på mej, vill känna mej mer och känner sej förälskad. Sen hoppas jag att det kommer efter hand.
För jag är ingen konstig människa, ser inte speciellt konstig ut, har ett trevligt sätt, KAN vara aningen reserverad och blyg till en början, men det anser jag själv bara är sunt.
Jag har humor och älskar att skratta, är human och ser det bästa i alla, är inte nedtryckande eller negativ.

Har han sett dessa egenskaper? Eller har jag varit för dålig på att marknadsföra mej?
Jag är ju en lyssnare, kanske har jag lyssnat för mycket, och inte gjort tillräcklig reklam för mej själv?
För jag känner ju att ju mer han visar av sej själv, ju mer intresserad blir jag.
Jag älskar hans sinne för humor, hans fräckhet och skratt. Hans sätt att retsamt driva med mej; en egenskap som jag alltid önskat hos en man.
Han gör mej mer intresserad, jag vill ha mer tid med honom, jag vill visa mer av mina känslor och få något  tillbaka.

Men han drar sej undan ibland, han vill va för sej själv, han hör inte av sej.....Och då är jag endå inte en på-person, absolut inte.
Känns inte bra.
Men efter två sekunder i hans närhet finns inga fel.

Kärlek....

...är inte alltid lätt.

Skjut mej.........

Göteborg

Blir allt som jag tror det ska bli ( och det blir det ju inte alltid ), så blir det en fredagskväll/natt i Göteborg. Besök på Juliga Liseberg kanske, som jag annars älskar att besöka under sommaren, inte så mkt för karusellernas skull utan för de underbara miljöerna, husen och blommorna.
Ska bli underbart och avkopplande med Honom, det enda kruxet är att jag inte vet så mkt mer än att det blir just Gtbrg.....Va fan är allt så hemligt för?

Walking

Snart dags för walking, väntar bara på att det ska ljusna.....

Känns bra....

En ny dag...

Man får tvinga sej helt enkelt, alla dagar är inte topp, men de måste levas de med. På med masken å gilla läget liksom. Idag är lite bättre än i tisdags, men igår va mycket bättre än idag...Ja, sånt är livet, bara att leva vidare.