Det tar emot en aning, jag känner mej pressad från alla håll. Det rosa skimmret som ska ligga runt min lilla familj när de äntligen är hos mej, har dunstat som vattnet i en öken...
Klumpen är tillbaka, jag sväljer å sväljer.
Min lycka, min humor mitt glada sinne....lämna mej inte.
Jag vill så gärna men förmår inte. Om jag bara kunde få sova en hel natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar