Det är mycket man vill ändra på men inte har orken till.
Tilliten till mej själv är inte stor, jag tror mej inte om mycket.
Önskar någon tog mej i hand och sa " det här ordnar sej, nu fixar vi det här...va inte orolig"
Man är rädd för så mycket; rädd att inte klara sej, rädd att inte barnen ska trivas, rädd för framtiden, rädd för att bli sjuk...
Vill inte va rädd längre; vill leva, vill älska och bli älskad, vill vakna och känna lycka över en ny dag, känna glädjen i en enkel sak som att få en kram.
Jag vill....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar